Uusi vuosi ja uuden vuoden lupaukset. Yksi omistani oli tänä vuonna blogiin liittyvä. Minä olen kaksikielinen, maamme on kaksikielinen, joten miksei bloginikin olisi kaksikielinen? Lisäksi toivon, että hieman ruosteessa oleva äidinkieleni tällä tavoin virkistyisi. Tästä lähtien postausten päätteeksi pieni saateteksti ja resepti myös ruotsiksi.
Ett nytt år med nya nyårslöften. En av mina många nyårslöften har detta år att göra med bloggen. Jag är tvåspråkig, vårt land är tvåspråkigt, så varför vore inte också min blog tvåspråkig? Härefter hittar ni resepten även på svenska i slutet av varje blogpost. Hurraa!
Tällainen oman identiteetin vahvemmin esiin tuova muutos vaati lapsuusmuistoihin liittyvän jutun. Sillä sieltähän se tulee, kieli (tai omassa tapauksessani - kielet) ja monet muut itseen liittyvät määrittävät tekijät - lapsuuden kodista.
Omassa lapsuudessani syötiin aina päivällinen yhdessä saman pöydän ympärillä. Koen sen niin itsestään selvänä, että minun on todella vaikea ymmärtää perheitä, joissa niin ei tehdä. Yhteisen ruokailun yhteydessä on mukava vaihtaa kuulumiset ja lisäksi uskon vahvasti, että se tuo lapsille sellaista yhteenkuulumisen tunnetta ja huomiota, jota lapsi kaipaa ja tarvitsee. Mutta vanhemmussneuvot sikseen. Itse en ole äiti, joten en voi tietää äitiyydestä juuri mitään.
Ruoasta tiedän silti jos jonkunmoisiakin asioita ja yksi on se, että merimiespihvillä mieli matkaa kauas ajassa taaksepäin. Aikaan, jolloin pääkaupunkiseudun talvet olivat lumisia, joulupukki oli ihan oikeasti olemassa, pulkkamäessä ei haitannut vaikka tuli kylmä ja kotona odotti aina pakkastalvessa itsensä jäädyttäneitä naperoita lämmin pataruoka.
Loppiaisen ratoksi kävin mamman ja pappan luona lämmittämässä mieltä ja vatsaa lapsuuden lempiruoalla.
Det är väll passligt att börja den tvåspråkiga eran på Hälften
spydde resten dog med en rätt, som för mig långt bak i tiden till min
barndom. Det var tiden då vintrarna i södra Finland var ännu kalla och
snöiga, julgubben fanns helt påriktigt och det gjorde inget, att
nästippen frös i pulkkabacken. Det var också en tid, då det alltid
doftade av goda och ångande heta grytor hemma, när vi kom in från en hel
dag ute i kylan.
Till ära av Trettondagen tog jag lite fart under rumpan och åkte till mina föräldrar, för att njuta av barndomens favoritmat.
MERIMIESPIHVI
Näitä tarvitset:
• 500-600 gr naudanpaistia
• voita
• 2 suurta sipulia
• 10-12 perunaa
• lihaliemikuutio
• ripaus valkopippuria
• tuoretta persiljaa
Leikkaa liha erittäin ohuiksi siivuiksi ja nuiji lihanuijalla.
Paista liha voissa padassa.
Hienonna sipuli, lisää pataan ja kuullota.
Lisää vettä niin, että liha peittyy.
Anna hautua, kunnes liha on mureaa ja sipuli pehmennyt.
Lisää ripaus valkopippuria ja liemikuutio.
Viipaloi peruna ohuiksi viipaleiksi ja lisää pataan.
Lisää vettä niin, että perunatkin peittyvät.
Silppua persilja ja lisää pataan perunan pehmettyä.
Tarjoile syviltä lautasilta ja nauti.
SJÖMANSBIFF
Det här behövs:
• 500-600 gr nötstek
• smör
• 2 stora gula lökar
• 10-12 potatisar
• köttbuljongtärning
• en nypa vitpeppar
• färsk persilja
Skär köttet i mycket tunna skivoroch klubba det med en köttklubba.
Stek köttet i smör i en gryta.
Finhacka löken, tillägg i grytan och bryn.
Tillägg vatten, så att köttet täcks.
Låt badda tills köttet är helt mört och löken mjuknat.
Tillsätt malen vitpeppar och buljongtärningen.
Skiva potatisen tunn och sätt i grytan.
Tillsätt vatten tills även potatisarna är täckta.
Finhacka persilja och lägg i grytan, då potatisen mjuknat.
Bjud och avnjut från djupa tallrikar.
Och hurrah för det! (För alla tvåspråkiga!) Jag lovade länge sen, att jag vill göra mit bäst att använda alltid svenska när möjligheten kommer. Min svenska kan vara lite virrigt...but who cares!
VastaaPoistaExakt! Det bästa sättet att uppehålla sin språkkunnighet och utveckla den är att använda språket... jopa epäonnistumisen uhalla :) Din svenska verkar rätt så bra - just go for it!
PoistaVad kul att du skriven även på svenska – jag lovar för min del att kommentera i fortsättningen på svenska av samma skäl som Nanna.
VastaaPoistaJag tycker också att det är viktigt (och dessutom roligt) att äta tillsammans med familjen varje dag, att duka vackert och prata med varandra. Det gjorde vi när jag var liten, det gör vi nu och jag hoppas att min lilla souschef kommer att göra med sin familj i framtiden.
Jag lovar att svara på dina kommentarer på vilket språk du än väljer att skriva dem på :)
PoistaHåller med dig om, att äta tillsammans med familjen och finna en gemensam stund är inte bara viktigt, utan också roligt.
Hurraa, säger jag också. Vilket fint beslut att skriva även på svenska. Alla möjligheter att använda svenska är mer än välkomna.
VastaaPoistaToppen!
Poista